Imorse kunde vi inte känna igen vårt eget barn. Hon vaknade samma tid som hon brukar och bara gnällde. Ingenting var bra, samma rutiner som vanligt men verkligen ingenting var bra. Pappan åkte till jobbet och redan innan vi kommit ut på morgonpromenad märkte jag att detta skulle bli en låååång dag.
Att sova i vagnen är en av Litens favvosysslor, men inte idag, endast en kort stund på förmiddagen. När hon sedan fick komma in och vara med mig i köket för att förbereda lunchen inför besöket av alla mina härliga "mamminnor", kom det fram ett litet monster. Hon fick tag i papperskorgen och kastade den i väggen, slog mig och började gråta hejdlöst när jag sa hennes namn. Med öppen mun, antagligen med tungan hängandes, stirrade jag på henne och undrade vad som farit i henne?! Drömde en gång när hon låg i magen att det kom ut en liten Alien...men tycker den borde gjort entré tidigare.
In i badrummet för att göra mig lite snoffsigare, och fick även där ta en ordentlig fight...
Så var det lunchdags...och där var den. En vit rackarns taggig kindtand som trängt igenom den söta lilla käken. Vem skulle inte vara ett monster om något gjorde förbannat ont ingen runt om fattade ett endaste dugg?! Stackars vår lilla krake!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar