Precis när jag har satt på vattenkokaren till mitt te och ska gå upp i badrummet för att lägga den efterlängtade ansiktsmasken vaknar Liten. Jag har turen att ha ett barn som sover hela nätterna och blir därför mycket snopen när hon någon gång vaknar. Denna kväll var hon ledsen som bara den och skulle först bäras och sedan ligga som en groda på mamma.
När hon somnat om travade jag åter till hennes rum för att lägga ner henne i sin säng, men halvvägs nere går armar och ben som trumpinnar, hon låter som ett larm och en vansinnesdans som skulle platsa i vilket talangprogram som helst startar.
Proceduren börjar om...och om...och om, ungefär fem gånger, några timmar senare fattar vi det gemensamma beslutet ( jag och pappan som nu kommit hem från sin julfset) att hon får helt enkelt ligga hos oss.
Liten sover upp, hon sover ner, hon sover på rätan, hon sover på tvären, hon sover på rygg, hon sover på mage, hon sover med täcke, hon sover utan täcke. Mamma sover inte alls.
Imorse var där ett mycket svullet tandkött och feber igen, stackars, stackars Liten.
Glad är jag att jag inte hann lägga ansiktsmask och fick ligga med stelt fejs i flera timmar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar