Som tidigare nämnt älskar Liten böcker och vi brukar ibland fördriva regninga dagar på stadens bibliotek, så gjorde vi igår. Hon blir alldeles vild när vi kommer in och har knappt tid att få av sig jackan innan hon ska bläddra i vagnarna med böcker för "barn i hennes ålder". Efter en stunds rotande valde vi en bok för att sätta oss i den blå soffan och läsa. Liten hade ingen ro i kroppen utan ville helst få röja loss bland böckerna utan mammas hjälp. Då kom en pojke som satt i andra soffan fram med en bok och sa : - Vad sägs om den här? Läs nu!
- Ursäkta,va? Vaddå?
- Ja,läs nu!
Okej, Lilleman ville att jag skulle hålla högläsning där i barnhörnan... Nja, inte så himla sugen faktiskt. Vi kom överens om att Lilleman skulle försöka läsa för mig, trots att han gjorde klart för mig att han inte kunde läsa. Men sagan, som han antagligen fått läst för sig massor med gånger, den berättade han på ett synnerligen vuxet vis och jag fann situationen ganska obekväm.
För att ta mig ur sagostunden med en främmande sexårig liten farbror sa jag till Liten att vi skulle klä på oss och gå hem till pappa, att han inte skulle vara hemma än på ett par timmar var inget hinder i det här fallet, och bad henne vinka hejdå till pojken och så sa jag:- Tack för lässtunden då. Hejdå!
- Det var så lite... sa Lilleman utan att se upp från den tidning han nu börjat bläddra i.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar