vänner

Idag har jag funderat över det här med vänner...de som man verkligen tycker är ens vänner och inte bara bekanta.
Jag har turen att faktiskt ha fler än en riktig vän. Men så tänkte jag idag på att det inte alls är självklart att de betraktar mig som en vän. Kanske är det så att man inte känner folk på det sätt som man tror att man gör.

sugen på att skriva

Så är nästan hösten här igen, och som ett brev på posten kommer skrivsuget.Kanske dags att komma igång med det här, så som det startade förra hösten.

Snurrigt i kolan!

Hur gör man när man upptäcker att man faktiskt inte riktigt trivs och känner sig bekväm med någon i ens närhet? Någon som man under inga som helst omständigheter kan välja bort? Det blir liksom så snurrigt i kolan!
Hur länge kan man bara köpa en persons extrema jakt på bekräftelse hos mig och precis alla andra runt om. Jag orkar inte!!! Är så less på säga till mig själv att det är dennes problem och bara le och berömma. Jag spyr! Det börjar bli riktigt tröttsamt och för att inte tala om sorgligt att denna människa inte kan förstå hur pinsamt det ofta blir...
Nu undrar du, "varför behöver du bry dig?! " Jo ,för att denna människa kryper under skinnet på mig och förstår inte när man är för närgången och borde tona ner och backa ett par steg. År efter år...och jag får helt enkelt bara bita ihop och acceptera att denna person är i mitt liv för att stanna, för att säga att jag inte är intresserad av att vara kompis är inget alternativ i det här fallet. Jag behöver hitta ett sätt att förhålla mig till detta.

Längtan

Har den starkaste längtan! Efter våren! Vill kunna gå i ett par härliga Conversedojor och en liten skinnjacka! Men jag har fått lära mig att man inte ska sukta efter annat och tro att det är bättre än något man redan har, för då straffas du.
Gärna med en riktigt otrevlig dunderförkylning om någon vill dig riktigt illa!

Nu har jag varit helt överkörd i fem dagar och är så förbaskat less! Känner mig som ett vitt urvridet lakan som blivit kvarglömt i tvättemaskinen tillsammans med en gammal gråsunkig träningshandduk som missfärgat mig.
Vill träna, fixa frisyren,skaffa solbränna, äta sallader, ta långa promenader, måla naglarna och shoppa helt sjukt mycket kläder, så jag känner mig som en människa igen!

Det finns förkylningar, så finns det föööööööörkyyyyylniiiingar...

Jag är lite smått förtjust i glamm...

...men att vara mammaledig kan ibland vara total avsaknad av glamm.
Det är inte speciellt glammigt att plocka äggsmulor från köksgolvet i långrandiga pyjamasbyxor, tröja med ränder åt andra hållet och flottigt hår.
Imorgon kommer mina mamminor och jag tror för sjutton gubbar att jag och Liten ska ha klänning, man får ju liksom försöka trycka in det i vardagen när man inte kan vara ute och stampa klack på något parfymstinkande schlagergolv.

Mera glamm åt folket!

Öööööööö

Där jag numera bor kan folket inte säga Ö. De kan alltså inte uttala bokstaven Ö om den inte kommer först i ordet. De fixar att säga tex. "övning"...men annars blir det lätt så här:
Sambon- "Liten, ska du hjälpa pappa att uppna durren?!"

Och jag skrattar lika gott varje gång!

Dagordning

När man ska ha ett möte så håller man sig ju ofta till en dagordning.
Jag tycker dagordningen är underskattad. Tror nämligen att det är det enda sättet att faktiskt få saker o ting gjorda. Dessutom tror jag också att när man använt sig av en dagordning en tid får man koll på läget och rutin på att säga nej till saker och inte ta på sig för mycket, jag tror att den ger oss uppfattning och insikt i hur mycket det är rimligt att hinna med på en dag. Så kan man ju alltid säga ; "Tyvärr kan jag inte inte idag. Min dagordning tillåter inte det. "

Det vore väl något för dig Tösen?

Inga TODO-listor för mig längre, för de blir ofta fantasilånga med saker som är helt orimliga!

Detta är måndagens dagordning för mig och Liten: ( from. lunchtid )

Lunch
Påklädning och lite vardagspiff
Möta upp svärmor/farmor för promenad till stan
Mellis för Liten när mamma gör ärenden
Kaffe
Promenad hem
Lek och planering för middag
Pappan kommer hem
Middag
Mera lek för Liten /Diskning för mamma
Nattning för Liten/Mamma kollar nya jobb och utbildningar
Andas ut i soffan och "går igenom dagen" m sambon
Godnatt

Här skulle jag också vilja ha med träning,handling,ringa div.samtal mm.mm..... Men så var det det där med orimligt långa TODO-listor..

I mina tankar just nu...

...finns att sluta blogga.
Har inte tid att ge bloggen rättvisa.

Men inget beslut är fattat ännu, så ett tag till får ni nog stå ut med mina rader.

Alla galors galna månad

Det är Idrottsgala,Guldbagge,Rockbjörn,P3, m.m... Om det fanns en mammagala skulle jag alldels säkert vara nominerad i kategorin "Årets sämsta mamma".
När jag bestämde mig för att inte låtsas om illamåendet och stoppa i mig riktig mat blev det lite bättre och jag tänkte ha en mysstund med Liten i sängen och läsa saga.
Men hon ville inte som jag ligga stilla och ha mysstund, hon ville leka. För att reta mig och försöka få igång någon form av lek lutar hon sig på tok för långt utanför kanten (så jag i slowmotion ser att hon kommer att ramla) och rasar rakt ner i elementet, slår sönder läppen och blöder näsblod.
Gråter hejdlöst och verkar trasig överallt! Men efter att ha torkat bort allt blod med en blöt kall handduk och gått igenom tänder, armar och ben förstår jag att hon nog mest blev riktigt rädd, så ser det ju så otäckt ut när det är en massa blod.

Liten sover nu i sin säng, hennes blodiga kläder ligger i blöt och jag sitter i soffan och drar en lättad suck över att denna dag, som Sambon hört på radion är årets deppigaste, snart är över.

Att må pyton och bygga lego

Vill inte ta av mig pyjamasbyxorna...men Liten vill bygga lego.
Mår förbannat illa, har löjligt mycket saliv och skulle gärna stoppa fingrarna i halsen.
Just idag är det blötsnö och riktigt grått ute, promenaden lockar inte! Borde verkligen ta ut Liten så hon får lite omväxling, men då är ju frågan om det är okej att gå i pyajamsbyxor?! Nej, det blir helt enkelt ingen promenad!
Liten får roa sig med att leka att hon matar mig med banan och riva ur kläder från min väska efter helgens bortavistelse.
När jag önskar mer än vanligt att Sambon var här och höll om mig har han möte i Stockholm och kommer hem långt senare än vanligt.
Allt tajmar sig så bra!

På gymmet

Efter en härlig dag med mina "mamminor" åkte jag och Positiva mamman till badhuset för att simma. Där träffade vi en bekant som talade om att hennes familj förmodligen kommer att drabbas av det stora varsel Volvo gick ut med idag. Mycket tråkigt! Många familjer som blir drabbade på en ort som denna och får det tungt.

När man simmar i bassängen kan på detta badhus se in i gymmet.
En man går fram till en maskin och gör sig redo. Vänder ryggen mot glasrutan, eller mot mig skulle man kunna säga... På hans t-shirt står " Volvo satsar friskt".
Nja!

Hjördis har vunnit över dragkedjan!

Jippie!!

När man sitter här och som allra bäst ska blogga...

...då passar Liten på att vakna.
Fick iallafall tugga i mig lunchen i "lugn och ro". Hade också tänkt ta mig en stor kopp grönt te för att försöka lindra en otäck förkylning som verkligen INTE smög sig på under natten, utan fullkomligt bara marscherade över min kropp.
Men jag får väl nöja mig med mitt enorma glas med detox...inte riktigt samma mysfaktor som en kopp te, men jag skaaaaaa kunna stänga den där dragkedjan!!!!

Den värsta känslan...

...måste vara ensamhet... Den kommer över mig som ett moln ibland.
Vad gör man med den? Man kan inte laga en god middag av den, men kan inte ta en promenad tillsammans, man kan inte se en härlig film eller spela ett spel.
Eller så är det precis det man gör, alla dessa saker och molnet bara hänger där och följer med, kan liksom inte skaka av det.
Var gör man av den, känslan av att vara alldeles ensam?